Övergivna bilar i naturen

Konsekvensen av dumpade skrotbilar i naturen har nötts och blötts i ett otal artiklar. Ändå finns det fortfarande mängder av fordonsvrak inne i de djupa skogarna, utan att ha blivit borttransporterade. Idag har dumpningen ändrat karaktär. Tidigare fanns rädslan att bli upptäckt, vilket medförde att avhysningen utfördes osedd av bilägaren till ett dolt ställe. Men numera tycks det förhållandet vara borta. Under lång tid har inte miljöansvariga kunnat hålla bovarna stången. Nytillskottet av de uppställda bilvraken kan inte ens undgå ansvariga att se. Många markägare har ju skrotbilar stående lite överallt på sin fastighet. Åker man på en landsväg ett antal mil kan man se flera fastigheter, som har 15 – 30 st uttjänta bilar på gården. Efter kört mellan Uddevalla och Mellerud på riksväg 45 upptäckte jag 3 platser (fastigheter) som hade mer än 15 st skrotbilar på tomten. Har man så här många uttjänta uttjänta bilar på sin mark kan det bara vara fråga om en illegal bilskrot.

Övergivna bilar i naturen skall skrotas omgående.

Övergivna bilar i naturen bara växer och växer. Sakkunniga menar att det beror på avskaffandet av den statliga skrotningspremien år 2007. Efter ha gjort kollat med en del skrotar i Västra Götaland har jag svårt att hålla med. Flera betalar upp till 2000 kr för en skrotbil. Bilägaren får mer nu än någonsin förut.

Miljöbrott att ha uttjänta bilar på sin mark

Att kommuner inte agerar och ser till att dessa återgår till kretsloppet är häpnadsväckande. Det är därtill ett brott, som kan ådömas med vite eller fängelse. Att dumpa eller ställa upp sin bil strider mot lagstiftningen i miljöbalken, som tydligt beskriver bilägarens ansvar fram till skrotning och avregistrering. Uttjänta fordon innehåller kvicksilver och miljöfarliga vätskor, som breder ut sig i naturen, när skrotbilen bryts ned. Kvicksilver från ett uttjänt uttjänt fordon, cirka 5-10 gram, är till exempel nog för att förgifta en kvadratkilometer stor sjö. Miljöklassade produkter, som motorbränsle, motoroljor och frostskyddsvätska, kan ödelägga vattenkvalitén i sjöar, vattendrag och brunnar. Tungmetaller, som bly och kvicksilver, bryts ej ned utan stannar kvar i marken och lagras i växter och organismer. Flera för naturen skadliga substanser är HA-oljor (HA=högaromatiska) i gummi och batterisyror.

Fordonsägaren ska se till att skrota bilen på rätt sätt

Det är alltid bilägaren som är ansvarig att bärga bilen, om det icke går att bruka och står på en opassande plats. Om inte ägaren till fordonet är tillgänglig tar respektive kommunen hand om ärendet. På de statliga vägarna är det Trafikverket som är ansvarig. På allmän område som exempelvis gator, torg, parker och parkeringar som räknas till kommunen är det den som ansvarar för miljön. Fordon kan flytta med stöd av lagen bärgning av uttjänta bilar (LFF 1982:129), lagen om transport av bilar (FFF 1982:189) eller Miljöbalken. Ärendet kan ta lång tid beroende på om skrotbilen står på allmän eller privat mark, samt för att kontakter ska kunna tas med till exempel fordonsinnehavare, kronofogden och försäkringsbolag. Kommunen ansvarar för borttransport av uttjänta bilar på allmän mark, men kan även flytta uttjänta bilar från privat mark mot fastighetsägarens vilja. Vägverket ser till att bärgning av uttjänta bilar utefter de statliga vägarna, och anmälan görs då via Polisen. Men oberoende på vilken myndighet som utför borttransporten till bilskroten kommer fakturan till bilägaren. Många kommuner har en prislista i sina hemsidor. Så den bilägaren, som inte följer lagar och förordningar kan själv räkna ihop summan av en mycket onödig utgift.